Bottenvikens största ö
Det finska fastlandet skymtar som en mörk rand vid horisonten. Jag håller långt ut till havs för att undvika sandbankar och fiskeredskap. Jag är på väg mot Hailuoto, eller Karlö som ön heter på svenska. Hailuoto är Bottenvikens största ö. Här finns levande jordbruk, fiskare, skola, kyrka, affär, restaurang och ett litet bibliotek.
Ön är också känd för sina konstnärer.
Från Hailuoto har fiskebåtarna gått ut i många hundra år för att fiska även på den svenska sidan av Bottenviken. Fram till 1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland, var Bottenviken ett innanhav i det svenska kungadömet. Att Hailuotoborna fiskade vid Rödkallen i Luleå skärgård, och norrut vid Malören och Haparanda Sandskär var inte konstigt. Man seglade dit fisken vandrade och havet band kusterna samman.
Flera av kapellen på öarna i den svenska skärgården byggdes på 1700-talet av strömmingsfiskare från Hailuoto. I kyrkorna och kapellen längs kusten hänger ofta små skeppsmodeller och bilder ur den bibliska historien med anknytning till havet.
På vintrarna hände det att kapellen användes som förråd eller båthus. Jag har till och med hört att strandsatta säljägare och fiskare i nödfall använde virke från kapellen för att reparera sina trasiga båtar. Jesus och hans far Josef, som själva var snickare och fiskare hade säkert gett sitt godkännande.
- Bryt upp kyrkgolvet och laga båten pojkar, skulle Jesus säkert ha sagt.
Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.
