Örviken småbåthamn i Skellefteå
Hamnen i Örviken ligger idyliskt och charmerande vid Skellefteälvens mynning. Hamnen har 28 hamnplatser, sjösättningsramp och el.
Hamnen i Örviken
Förtöjning: Flytbrygga
Hamndjup:
Hamnplatser: 28
Hamnservice: Sjösättningsramp, el
GPS-koordinater (lat, lon):
64.666723, 21.18082
Örviken
Örviken är en by med cirka 500 innevånare. Här finns ett variationsrikt utbud av aktiviteter och natursköna upplevelser. Genom sitt havsnära läge kan byn även ståta med eget havsbad samt tillgång till skyddad hamn för båtar. Den fiske intresserade kan få sitt lystmäte både sommar och vinter. Närheten till fria isvidder lockar vintertid skoteråkaren på långa utflykter.
Båthuset Café och loppis
Båthuset i Örviken är ett ställe för hela familjen. Det gamla färjeläget och dess verkstad lever nu vidare som ett mysigt café med havet som närmsta granne. Vi serverar hembakt fikabröd och enklare luncher. För barnen finns här mycket att göra. Flytvästar finns att låna för den som vill vara på bryggorna och självklart finns det både metspön och mask att låna för den som vill prova fiskelyckan. Det brukar nappa bra vid bryggorna. Sen har vi också en loppis där den fyndsugne kan göra ett klipp. Kommer man sjövägen finns bryggor att låna för förtöjning. Välkommna!
Caféet drivs av Niva Sjöstedt, Tove Larssonx Och Ebba Elenius som ett sommarföretag via Skellefteå Kommuns ferieverksamhet.
Örviken historia
Den katedralliknande sulfitmassefabriken från 1905 är ett landmärke för Örviken. Här vid Skellefteälvens mynning i havet kan du ännu uppleva hur ett träindustrisamhälle såg ut för omkring 100 år sedan.
Vid Skellefteälvens mynning i Örviken anlades en ångsåg 1895. Den lade grunden för ett litet industrisamhälle. Disponentbostaden låg längst ut på udden – pampig och väl synlig för alla som kom från havssidan. Vid den här tiden gick den mesta trafiken på vattnet; passagerarbåtar gick till exempel från Skellefteå till Stockholm. En bit högre upp på backen låg sågen och intill den arbetarbostäder med uthus. Uthusen var viktiga byggnader. Förutom förråd, vedbod och vind, där barnen sov på sommaren, fanns där också ett grishus. Hushållsgrisen var betydelsefull i en tid när hungern alltid lurade runt hörnet.
Efter tio års drift lades sågen ned och såghuset revs. Tre år senare stod en sulfitmassefabrik klar. Den ritades av arkitekt Sigge Cronstedt och var katedrallik med putsade väggar och utsmyckningar i mönstermurat rött tegel. Majestätisk sträckte sig byggnaden mot skyn. Fabriken krävde mer arbetskraft än vad sågen gjort och det byggdes fler hus för arbetare och förmän. Örviken växte.
Nästa förändring kom 1948. Massafabriken stängde och ersattes av ett sågverk. Fabriksbyggnaden har sedan dess använts till flera olika verksamheter. Där har bland annat tillverkats kätting, sågade varor och trätunnor. Efter en brand i sågen 1991 har verksamheten minskat.
Även om tidens tand farit omilt fram med fabriksområdet så ger det ändå en bra bild av hur ett litet industrisamhälle kunde se ut vid sekelskiftet 1900. Och det moderna Örviken, som ligger väster om industriområdet, är en typisk villaförort med en prägel av 1970-tal.
Källa: Skellefteå kommun
