Bottenhavsseglarna

Man har deltagit i varandras regattor och växelverkan har varit livligast mellan Vasa-Sundsvall, Härnösand, Ulvöarna och Örnsköldsvik å ena sidan samt mellan Gamla Karleby, Uleåborg-Luleå, Skellefteå å andra sidan.

Någon tävlan i samma klasser mellan Sverige och Finland var det sällan fråga om sedan meningarna om skärgårdskryssarregeln i tiden gick isär.

Efter kriget hittade man vid Ulvöarna på att etablera lagseglingar så, att seglare från bägge länderna omväxlande bemannade Neptunkryssare och Hajbåtar och härigenom fick man god sport och spännande duster. Den epoken tog emellertid slut när hajarnas led glesnade.

Åtgärder för att tillvarataga ömsesidiga intressen hade diskuterats redan under 60-års regattan i Vasa 1938 och WSF tog samma höst initiativet till ett gemensamt möte, som utlystes till den 20 nov. 1938 i Vasa. Följande föreningar var företrädda vid mötet: Sundsvalls SS, Härnösands SS, Örnsköldsviks SS genom justitierådmannen A. Camitz, Luleå SS genom sin ordförande Elof Brännström, GSF genom kommodor Helge Slotte och ing. Verner Högbacka, SSJ genom ingenjörerna Walter Labbart och Verner Lassfolk, Vaasan Merenkyntäjät genom dir. A. Myntti och vicehäradshövd. E. Rewell, Vasa Segelförening genom sin kommodor B. Levo’n, varjämte de flesta styrelseledamö-ter och ett 10-tal medlemmar var när­varande.

Till mötet hade ytterligare anlänt skrivelser, delvis med inlägg i diskussionsfrågorna, från Uleåborgs Segelförening,

Ägir, Björneborg SY. och Näsijärvi SS. Mötet öppnades av kommodor Levo’n, som i sitt hälsningstal utlade motiven för Vasa Segelförenings initiativ till detta möte. Han uttalade förhoppningen att mötet skulle giva upptakten till ett närmare samarbete mellan segelsällskapen och ett uppsving för segelsporten i Bottenhavet.

För beredandet av frågan beträffande en gemensam båttyp refererade båtkonstruktör Adolf Andersson detaljerat 6 olika båttyper, vilka kunde tänkas ifrågakomma för ändamålet. Referatet illustrerades av tabeller och ritningar, och omfattade föl­jande klasser: Särklass A, Intern. 5 mtrs. klassen, Nord 22 kvm klassen, B. 22 kvm klassen, Haj-klassen och Draken. Vid mötet framlades dessutom ritningarna till en ny båtklass, vilka för tillfället uppgjorts av konstruktören Birger Slotte. Den härpå följande livliga diskussionen utgjorde ett gott vittnesbörd över att mötet verkligen hade en uppgift att fylla. Från alla håll uttalades önskemålet av ett intimare samarbete mellan Bottenhavsseglarna, vilka till följd av de geografiska förhållandena mer eller mindre var isolerade från sina respek­tive lands sydligare belägna segelcentra, och därför hänvisade till sig själva och till varandra.

Såsom det väsentliga framstod ur diskussionen önskemålet att få till stånd regelbundet åter­kommande regattor, eventuellt i förening med Svenska Seglar­förbundets Norrlandsregattor och Finlands Seglarförbunds se­gelveckor vid Bottenhavet. l frågan om en gemensam kappseglingsklass utspann sig en lång diskussion i vilken olika synpunkter beträffande de olika båttyperna framfördes, såsom även tanken på en helt och hållet ny båttyp. Mötet enades om att sträva till att anordna gemensamma, helst årligen återkommande Bottenhavsregattor. Detta skulle bekräftas vid ett följande möte i Luleå 1939, i samband med Norrlandsregattan Betr. gemensam båttyp skulle en konstruktionstävlan utlysas för åstadkommande av en entypsbåt, som skulle fylla de vid mötet omfattade önskemålen. Wasa Segelförening fick i uppdrag att organisera denna konstruktionstävlan.

Sedermera inkom 5 st förslag till Bottenhavskryssare, varav 2 st från Finland och 3 från Sverige. Vid möte under Luleåregattan i juli 1939, erhöll under mottot "Jolly Bob", båtkonstr. Adolf Andersson från Vasa, l pris = rnk 3.000:-.

Kriget satte emellertid punkt för vidare åtgärder i dessa frågor. Detta påtvingade uppehåll räckte ända till den 22 febr. 1947, då representanter för segelsällskapen på vardera sidan av Bottniska viken sammankom till ett möte i Haparanda. Där beslöt man att bilda en gemensam sammanslutning "Bottenhavsseglarna", vars närmaste uppgift blev att samordna regattorna och åstadkomma en gemensam entypsbåt. Repr. för WSF var B. Levo’n och H. Blomqvist.

Det blev därefter i stort sett WSF, Luleå SS och Sundsvalls SS, som genom sina representanter förde båtfrågan vidare. Bl.a. ritade den svenska konstruktören Lage Eklund ett förslag. Bottenhavsseglarna överenskom slutligen vid ett möte i Torneå den 6 nov. 1948 om att till konstruktör utse Adolf Andersson från Vasa, biträdd av Ulf Brännström från Luleå. Till grund för ritningarna låg det förslag, varmed Andersson vunnit konstruktionstävlan år 1939. Tre exemplar av "Bottenhavskryssaren" BHX sjösattes sommaren 1949 och sedermera har 7 båtar byggts i Finland.

Man kan fastslå att Bottenhavskryssaren haft sin betydelse för att intensifiera kappseglingsutbytet med Sverige på våra breddgrader. Dessutom var den genom sina rätt höga fribord och goda sitthöjd under däck på ett helt annat sätt beboelig än tidigare båtar av samma storleksklass. Inte blev man heller omskakad i den krabba sjön i en hård i kryss på Kvarken till den grad, som i mången modern lådkonstruktion. Trygghetskänslan var större och det kunde behövas, ty vi seglar ju dock vissa distanser över öppet hav, Gamlakarleby -Luleå 95 nm., Vasa (Rönnskär) - Ulvöarna 55 nm. Björneborg - Sundsvall 124 nm. avsevärt mera än t.ex. Ålands hav, Marhällan-Söderarm med sina 22 nm..

Båtens dimensioner:

• Löa 9.44 m Stävhöjd 0.93 m
• L.w.I. 6.60 " Lägsta fribord 0.65 "
• Bredd 2.02 " Depl. 2.29 t
• Djupg. 1.32 " Segelarea 26 M2

• Doghouse eller ruff tillåten, järnköl, dukdäck
• Segelmärke: Två olympiaringar.

Mot slutet av 1950-talet svalnade nybyggarintresset för typen, den blev som mången annan god båt för dyr. Den senast byggda kostade år 1957 i Vasa ca 950.000:- gmk (9.500:-) komplett med segel. Länge fanns det en trogen stamtrupp BHX-seglare, som inte försummade att visa sig vid de olika regattorna. Henrik Kurtén från Björneborgs Segelförening hade t.ex. under många år för vana att med sin BHX-1 Allegretto göra en regattalänk Björneborg-Vasa-Gamlakarleby-Ulvöarna-Sundsvall-Björneborg. Vid 100 årsjubiléet 1956 samlades hos BSF ett flertal BHX från vår sida och även Sundsvalls SS var representerat. Vid Gamlakarlebyregattan året därpå var nästan alla Bottenhavskryssare från vår sida med. Härnösands SS:s 100-års jubileum hade däremot lockat endast tre BHX från Finland och en från Sverige.