Luleå skärgård och dess öar

• Ö-namn med personnamn i förledet (korta fakta om öarna)
• Ö-namn som fått sitt namn av öns utseende vid namngivningen
• Naturresursnamn
• Naturbeskrivande ö-namn
• Ö-namn med en intressant historia

Ö-namn med personnamn i förledet (korta fakta om öarna)

Persön

Förledet i byanamnet kommer av mansnamnet Peder (Per).
År 1339 bevittnade "en snickare Petrus in Ö" (på latin: fabro petro in öö) ett testamente som Svenald i Rutvik upprättade för att vid sin död skänka all sin egendom till Uppsala domkyrka.
Då var ön omsluten av vatten och man kunde lätt ta sig till Brobyn, längst in i Persöfjärden. Det kunde man för övrigt göra ända fram till sekelskiftet med den extremt grundgående ångslupen "Svanen". Idag är denna ångbåtsled knappt farbar ens med kanot vid vårflodens högvatten p.g.a. landhöjning, utdikning av Persöfjärden på 1920-talet samt igenväxning av vass och fräkenväxter.

Idag är ön landfast och har en betydande småföretagarverksamhet, några storbönder och skola för åk 1-6 bl.a.

Sigridsön

Ön har fått sitt namn av mansnamnet Sigurd. Någon fast bebyggelse har veterligt inte förekommit på ön. Den har använts som bete för Brändö bys får, getter och kor förr i världen. En betydande säljakt har förr bedrivits vid ön. Den har ända till våra dagar varit känd för detta. På några kartor från 1700-talets början har ön kallats Strömsön. När ön fått sitt nuvarande namn är okänt, men på en karta från 1757 stavas öns namn som idag.

Sankt Sigfrid var under medeltiden Sveriges apostel eftersom han döpt Olof Skötkonung, Sveriges förste kristne kung, vid Husaby källa vid Kinnekulle i Västergötland år 1008.

Uttalas på lule-dialekt 'sifrisói'.

Hertsön

Ön har fått sitt namn av mansnamnet Herse (vanligt under medeltiden)
En Herse finns dokumenterad i källor i Riksarkivet där en Sigurd vittnar 1374 om att hans styvson Herse varit med om en gränsreglering vid Kamphanasund 1346. Detta sund låg vid Storön, söder om Kalix. Där bestämde dåvarande ärkebiskopen Olof Björnsson, Uppsala ärkestift (dit hela Norrland hörde då) och biskop Hemming, Åbo stift att stiftsgränsen skulle gå mellan Torne och Kemi älv.

Denne Herse måste ha varit en betydande person eftersom han kände och umgicks med en av dåvarande Sveriges mäktigaste personer, ärkebiskopen! Det är mycket troligt att det är just denne Herse som gett namn åt ön Hertsön och därmed dagens bostadsområdes och skolas namn.

Bokstaven -t i dagens stavning av Hertsön kan förklaras med att det tyska språket kom in i svenskan på medeltiden genom att handelsförbundet Hansan dominerade all handel då.

Hindersön

Ön har fått sitt namn av Hinders, en äldre form av nuvarande mansnamnet Henrik. Henrik var Finlands skyddshelgon under medeltiden.

Ön har haft bofast befolkning sedan 1500-talet.
Den är Sveriges nordligaste jordbruksby i skärgårdsmiljö (idag 1997 dock bara en bonde som faktiskt heter Öhman i efternamn!).
Ön har haft både järnmalmsgruva(1870-tal) och kalk- och marmorbrytning (i början av 1900-talet). Järnmalmsgruvan öppnades av en professor Anders Fornander. Han reste en minnessten över sig själv! Ett kruthus av gråsten är restaurerat och syns på Oxgrundet när man passerar med båt genom "Västisundet". (Krut användes vid sprängning och gruvarbete förr, före Nobels upptäckt av dynamiten.)

Vid Ostisundet har Luleå kommun renoverat en bondgård "Jopik"-gården till vandrarhem under 1990-talet. Den kan bl.a. användas för lägerskolor.

Mer att läsa - om Hindersön och Anders Fornander
Norrbottens museums årsbok 1980-81 Skärgård s. 160 Hindersön - de bofastas skärgårdsö, bilder Ulf Svensson, text Kjell Lundholm samt Moberg, Arvid: 100 år i Norrbotten (till Norrbottens Kurirens sekeljubileum, 1961) - Professorn på Hindersön sid 87-102

Junkön

Junk kommer av Jonke som är en dialektform (lule-bondska) av Johan.
Den förste bofaste slog sig ner på ön 1783, men ön måste ha varit bebodd av en "Jonke" (= Johan) när Nederluleå kyrka i Gammelstad byggdes i slutet av 1300-talet. I början av 1900-talet bodde många människor här. Men idag(1997) bor bara tre bofasta familjer på ön.
Det är för övrigt Nederluleå församling som äger halva ön sedan början av 1800-talet. Den delen av ön används som övningsfält för F 21:s jaktplan som använder denna sandiga västra del av ön som skjutfält sedan 2:a Världskriget. Den delen av ön är förbjudet område för obehöriga.

Leif Hjeltes (lärare på Hertsöskolan) mammas släkt kommer från Junkön.
På Junkön bor den berömda fiskarsläkten Öqvist.

Luleå kommun har planer för Junköns utveckling. Bl.a. ska ett s.k. "Skärgårdsläge" anläggas. Tanken är att små sjöbodar ska uppföras vid hamnbassängen. I sjöbodarna ska det finnas utställningar som bland annat berättar om öbornas historia och den väderkvarn (hattkvarn) från början av 1800-talet som restaurerades i början av 1980-talet. Den användes av öborna på närbelägna öar som Storbrändön, Långön och Hindersön förr för malning av mjöl av framför allt korn och något råg.

Klasgrönnan

Den lilla ön ligger strax väster om Norr-Espen, mellan denna ö och Junkön.
Namnet är lulebondska och betyder Klasgrundet. Vem denne Klas är som gett namn åt grundet är oklart. Kanske har någon bofast med namnet Klas från något närbeläget fiskeläge (Kluntarna eller Rödkallen) haft fiske vid grundet eller också har någon med detta namn gått på grund med sin båt där. När, hur och varför grundet fått ett mansnamn får vi nog aldrig riktigt veta. De som visste (traditionsbärarna) är sedan länge döda.

Germandön

Ön har fått sitt namn av mansnamnet Germund. Någon fast bebyggelse
på ön finns inte dokumenterat i någon skriftlig källa, men naturnamnen Gammelavan (ava= av landhöjningen avsnörd havssvik- nu myrmark) samt Byviken berättar att den sydostliga delen av ön har haft åtminstone tidvis fast befolkning.

Idag finns gamla fiskarstugor och nya stugor som används som fritidsbostäder på ön.

På Germandön finns Germandö fyr på Liljeudden och visar sjöfarande sjövägen in till Luleå. Fyren har automatiserats och därför vill Luleå Marina Sjövärn överta fyrplatsen med hus och byggnader av Sjöfartsverket för att rusta upp och använda som läger- och kursgård i sin frivilliga försvarsverksamhet.

Ön hade tilldelats Luleå stad som betesmark enligt det privilegibrev som hövitsmannen Per Clemetsson från Alvik hämtat ur kung Gustav II Adolfs hand i juli 1621. Men snart hävdade byborna i Kallax att det var deras ö. Målet var uppe i domstol flera gånger tills det avgjordes genom förlikning (överenskommelse) och slutligen avgjordes genom en dom hos Kungl. Maj:t 1780. Äntligen hade så Kallaxborna fått sin hävdvunna rätt prövad och fått rätt att föra sina kor och getter för bete på ön efter en nästan två sekler lång tvist! 

(Mer att läsa om Germandön på s.189 f.f. i "Luleå kommuns historia del I - Från istid till 1750")

Mannön

Öns namn kommer med ganska stor sannolikhet av mansnamnet Manne.
Det är bildat av det gamla fornsvenska ordet för man - 'madher'. Då kan man se mansnamnet Manne som en kortform som återfinns i dagens pojknamn Emanuel, Manfred och Magnus (där bara Magnus är vanligt idag; 1997)
Det är troligt att den 'Manne' som gett ön sitt namn är den förste som haft besittningsrätt till ön och fiskevattnen omkring ön.
Säkert besked får vi aldrig, eftersom gamla dokument som visar detta ej finns kvar.

Som by nämns Mannön första gången i en husförhörslängd 1810.
Som åbo (bofast) då nämns Mats Thurfjell. På Mannön har det som mest bott fyra familjer långt in i 1900-talet. En vik i norra ändan av ön heter Nickesviken och har fått sitt namn av Nils P. Thurfjell. Gården 'Isi Nickes' brukades senast av systrarna Hildegard, Linnea och Ruth Thurfjell fram till 1961. När systrarna lagt ner jordbruket byggde de ett eget skärgårdskapell på ön av en lada. Den används av släkten Thurfjell som dopkapell vid privata ceremonier.

Välkända för vana och äldre skärgårdsbor var de två systrarna Ruth och Linnea Thurfjell som varje sommar förr sedan 1939 förnöjt besökande på denna ö med sin generositet och många minnen.
Idag (1997) lever bara Linnea. Hon bor i Vallen. (Hon dog 1999)

Ön är också känd för sina långa raka furor som lämpade sig väl för skeppsbyggen. På Varvsudden byggdes 1832 briggen Kronborg. Det var för sin tid ett stort segelfartyg med de då imponerande måtten: längd 28m, bredd 7m, djupgående 2,4m, 395 dödviktston (= fartygets lastkapacitet)

På det i söder närbelägna Mannskäret har det funnits ett fiskeläger.

Kunoön

Ön är granne till Mannön. De två öarna är grannar och tillhör de högsta öarna i denna flacka södra del av Luleå skärgård och utgör som sådana goda seglingsmärken före sjökort och GPS-navigator. Ofta är en sådan funktion av namnen bakgrunden till ö-namnen.

Kuno kommer av lule-dialektens 'kona' som betyder kvinna.
Kunoön alltså = kvinnoön.

Jfr ordet trollkona som man på 1600-talet använde ibland som beteckning för en häxa som hade sålt sin själ åt Den Onde (Hin Håle = den hårde d.v.s. djävulen).

Ö-namn som fått sitt namn av öns utseende vid namngivningen

Kälkholmen

Ön utanför Lövskär(på Hertsölandet, Hertsön) har fått sitt 
namn vid övergången mellan vikingatid och medeltid. Vid 950-talets ekvidistanskurva (höjdkurva) framträder öns form tydligt( se bild av öns konturer vid olika tider). Den hade då formen av en underkäke hos nötkreatur eller älg. Förleden 'kälk' har inget med kälke eller kälkmedar att göra utan går tillbaka till det språk, fornsvenska, som skrevs på runstenar, och kommer av 'kialki', som just betyder käke eller käkben. 
Visste du förresten, att vikingarna använde ofta underbenen från nötkreatur som skridskor. Man stakade sig fram på blankisen på dessa isläggar!

På gamla kartor kan man också hitta andra namn på Kälkholmen. Den har en period kallats Kyrkholmen. Den var då en samlingsplats för kyrkbesökare med båt till Nederluleå kyrka. Samma funktion hade Kyrkfolksten på Lulnäsudden, längst söderut på Kallaxheden.

Stångholmen

Liten ö i Fjuksöfjärden. Ön har fått sitt namn av att man tog stänger till sina fasta fiskeredskap från träden som växer på ön.

Borgen

Liten ö i Fjuksöfjärden, nordost om Sigfridsön.
Öns form som den framträder i horisonten har gett ön sitt namn.

Nagelskäret

Öns namn i Fjuksöfjärden kan härledas ur öns utseende vid namngivningen. Den hade formen av en nagel och var ett skär som stack upp ur vattnet och som så att säga "skar" vågorna när de rullade mot det. Ön är mycket flack. Det är endast den nordligaste delen av Björkskäret som når över 10 m över havet.
Skäret har haft ett fiskeläge som nu är övergivet sedan länge. Det är beläget vid Nagelskärshuvudet. Liksom på Rövarn utgörs lämningarna på Nagelskäret av en husgrund och en gistgård.
På Nagelskäret finns många fritidshus.

Något om fiskelägen

I äldre tider, när det inte med båtmotorns hjälp var möjligt att förflytta sig från fiskeplatsen till boplatsen, var det nödvändigt med bostäder för övernattning och för möjlighet att ta till vara fångsten. Särskilt i den yttre skärgården var det viktigt med ordentliga övernattningsmöjligheter, eftersom det över huvud taget inte var möjligt att ro eller segla fram och tillbaka mellan fisket och hembyn på en enda dag.

Vanligare med fiskelägen på små öar

Tvärtemot vad man skulle kunna tro var det vanligare med fiskelägen på de mindre öarna än på de stora. Detta kan ha berott på att ägoförhållandena på de stora öarna i den inre skärgården var mer komplicerade. 

Eftersom marken var privatägd på dessa öar kom fiskelägena att endast bestå av någon enstaka stuga på varje ö. I utskärgården var situationen en annan. Här var öarna från början kronans mark, och fisket var tillgängligt för var och en som rättade sig efter de regler som gällde för just detta fiskeläge. Detta kan vara några av förklaringarna till varför de större öarna i den inre skärgården oftast har färre fiskelägen med enstaka stugor, medan öarna längre ut många gånger har hyst en mängd stugor på fiskelägena ( exempelvis Småskär och Brändöskär).

Båtön

Båtön har med stor sannolikhet fått sitt namn av öns form vid namngivningen. Ön har dessutom flera vikar, som lämnar ett bra skydd för fiskare förr och fritidsbåtar i våra dagar. Den tjärbränning som ägt rum på ön (se speciell artikel!) har förmodligen också styrt namnvalet. 

Båtön måste ha fått sitt namn när nuvarande Hamnbergets högsta topp ( 20 m.ö.h. ) stack upp som en båtstäv ur havet.

I norr ligger Båtöviken, i nordväst Sandviken,i öster Bakomviken, i väster Rengärdviken och sydost Gammelviken. De många vikarna gör att båtfolk kan hitta skyddad hamn oberoende av vindriktning. 

Båtöns södra del hyser också lämningar efter ett övergivet fiskeläge i form av en husgrund och en gistgård, bestående av 12 gistgårdsrösen. Innanför Gammelhamnen finns en gammal båtlänning och en stenugn. Båtlänningen ligger nära fem meter över havet och kan därför ha medeltida ursprung. Fornlämningens läge och vikens namn antyder att 
lämningarna har hög ålder.

Renskötsel i Luleå skärgård

Namnet Rengärdviken berättar att renskötsel bedrivits på ön i form av renskiljning, då man märkt fjolårskalvar. Närmaste stora ö lämplig för renbete är den fem kilometer rakt norrut belägna Bergön och därifrån är det bara ett par kilometer till fastlandet vid Strömskatan söder om Siknäs.

Andra öar i skärgården som Lappön, strax norr om Hindersön, Kåtaholmen mellan Risön och Björkön samt Kusaviken och Musoruddden på Björkön berättar om samernas näringsfång i Luleå skärgård. Än idag kan man vintertid möta skogssamer från Jämtön med sina renar vintertid i Luleå skärgård!

Tjärbränning - en viktig bisyssla

Tjärbränningen var under lång tid mycket betydelsefull för övre Norrlands människor. Tjärans goda egenskaper som träimpregneringsmedel (förhindrar röta; stoppar rötsvampens angrepp på fuktigt trä) medförde att den tidvis var en viktih exportvara. Detta gällde speciellt från 1600-talet och fram till 1800-talets början, då stora sjöfartsnationer som England och Holland köpte tjära från norra Sverige för att impregnera sina träfartyg. Tjärbränningen minskade i omfattning när stålfartyg infördes och andra impregneringsmedel tog upp konkurrensen med trätjäran, för att under 1900-talet upphöra nästan helt.

I Luleå skärgård finns gamla tjärdalar här och var, speciellt på de tallskogsklädda öarna, om än inte i samma omfattning som på fastlandet. Tjärdalar är viktiga kulturminnen och bör därför bevaras! 

I Luleå skärgård finns tjärdalar på bl.a. följande öar:

Lillön på Båtön, på Furuön, vid Tjärdalsmyran på norra ändan av Sandön, på Bastaholmen vid Halsön (strax söder om Kallax), vid Sandviken på Kunoön söder om Alhamn, vid Inreskogen på norra delen av Mannön, strax norr om Bergsviken på Björkön, på Risön( nordost om Hagaviken), på Strapön( vid gamla inseglingsleden till Gammelstad via Granöfjärden) m.fl platser.

Tjärdalen på Furuön, strax väster om Båtön, är extra intressant eftersom intill den stora ( 15 m i diameter ) tjärdalen finns en mindre husgrund. Grunden är en lämning efter den koja som nyttjades när tjärdalen brann. Ett helt årsverke (arbete under ett helt år) kunde spolieras om man inte vaktade tjärdalen mycket noga!

Vattungen

Vattungen är namnet på en över 10 meter hög liten ö (1,2 ha ) 
i norra Sigfridsöfjärden. Den tillhör Brändö by. Öns namn kan härledas ur det gotländska ordet 'vatung', som betyder 'grund just ovan vattenytan'. Den har fått sitt namn för ca 1000 år sedan.
I Bottenviken och Östersjön, norr om Gotland är det ett vanligt namn på dessa små öar som var viktiga hållpunkter för fiskare och fångstmän. De kunde lokalisera sig i skärgården genom att ge öar namn efter deras utseende.

Skvalpen

Ön ligger några sjömil nordost om Rödkallen. Den är mycket låg och sandig. Den steg upp ur havet för bara drygt hundra år sedan. Ö-namnet berättar om det vågskvalp som tidigare sköljde över sandrevet innan ön steg upp ur havet. Den intillliggande ön Sandgrynnorna tillsammans med Skvalpen är naturreservat och där råder landstigningsförbud under perioden 1/5 - 31/7. Efter sjöfåglarnas häckning är ön en mycket populär badö för luleborna, där öns karga ödslighet bara bryts av fåglars flykt och sång.

Estersön

Ön ligger strax nordost om Saxskäret, Uddskäret och Brändöskäret.Den är tre kilometer lång och två kilometer bred.
Öns namn kommer av att den ligger längst ut, "österst" i Luleå skärgård. På lule-dialekt kallas den "oysterst-oi". 

Ön har varit bebyggd och tillhört Saxskärets nybygge. 
En karta finns upprättad från 1814 som visar detta. Johan Östling i Sundom ( 86 år 1985) berättar att hans farfarsfar bott på ön. Han bar tillnamnet Fiskare. Som mest har det funnits tre gårdar på ön.

Naturresursnamn

- ö-namnet beskriver vad man kan hämta ur havet eller från naturen på ön.

Laxögrundet

Urspr. ett grund söder om Laxön i Gussöfjärden. Idag en liten ö. Namnbakgrund se Laxön.

Laxön

Ö i Gussöfjärden. Den rika tillgången på lax i Lule skärgård förr har gett namn åt ön

Risön

Namn på ö i Hindersöfjärden, utanför Mulön. Ön har fått sitt namn efter växtligheten på ön. Riset från björkar och sälg kunde förr användas för tillverkning av fasta fiskeredskap som tinor och mjärden.
På norra delen av Risön finns ett fornlämningsområde med gistgårdsrösen, tre båtlänningar och tre husgrunder. Ca 200 meter NO om denna plats, på Kåtaholmen ligger ytterligare ett fornlämningsområde med gistgårdsrösen. Enligt traditionen skall samer som livnärt sig på fiske ha bott här. Senare lär också bensbybor ha haft ett fiskeläge på platsen.

Naturbeskrivande ö-namn

Tistersöarna

Ögruppen som ligger i norra delen av Luleå skärgård i Bergöfjärden består av fem öar och ett tiotal mindre holmar och grund. De fem öarna heter Sör-Tistersön, Norr-Tistersön, Husören, Sörön och Lövören. Efterledet - ör i Lövören antyder havsbottnens beskaffenhet av grus sten och sand. Samma led finns i öre, öring och några ortnamn i vårt land. Förledet 'löv' kan med stor sannolikhet härledas till de vildväxande vinbären, vars blad för övrigt torkade passar utmärkt som te.

Ögruppen har fått sitt namn av lule-dialektens 'tistrón' som är vinbär på svenska. På öarna växer vilda svarta vinbär (Ribes nigrum). De utgjorde förr i världen ett viktigt C-vitamintillskott i den då i övrigt vitaminfattiga kosten.

På Lövören finns lämningar efter ett fiskeläge i norra ändan av ön. Där finns också en nödtelefon vid en stuga på sydändan.

Den som har en båt med mindre djupgående än 1,0 m vid medelvatten, kan gå in och gå igenom vid korspunkten av Husören, Lövören och Sörön. Den som inte varit hit förut bör ankra upp, för att rekognosera med släpbåt, i annat fall bör man gå med största försiktighet in i passagen. På babords sida mellan Husören och Sörön finns en liten lagun väl skyddad för alla vindar.

Fjuksön

När det blåser mycket mot land och vågorna klyvs mot klippor vid stranden uppkommmer det en särskild typ av vattendimma som kallas på lule-dialekt "hä fjeuk". Detta fenomen har gett namn åt ön.
Ön har ett strategiskt läge i farledsskärningen för leden mot Bergön och mot Grillklippan/Båtön. Den västra sidan av ön ger goda möjligheter för bad speciellt vid den södra - Storstrandsviken. Vid den norra - Storviken, finns skydd för alla vindar utom nordvästliga. På hösten finns mycket bär på ön.

Fjuksön - komplicerad ägostruktur

Fjuksön, som har en ovanligt komplicerad ägostruktur för att vara en skärgårdsö, (ett tjugotal olika skiften/ägor) tillhör den gamla fiske och jordbruksön Hindersön i Luleå skärgård. Ägostrukturen kan återspegla den tid då hindersöborna nyttjade Fjuksön för slåtter och kanske också bete för kreaturen. Det blev då fråga om färjning av kritterna över Furufjärden, en sträcka på c.a en landmil via Stor-Furuön. På Hindersön har man även haft en viss industriell verksamhet ( se text om Hindersön), såsom kalkbrytning och kalkbränning, men också brytning av järnmalm. På Fjuksön finns en udde - Fabriksudden, som kan ha en viss anknytning till denna verksamhet.

Skärgården som farled

Skärgårdslandskapet har i många hundra år nyttjats som farleder. Styrmärkesgrundet i inloppet till Strapösundet utgör ett exempel på riktmärken från förr för att hitta till inloppet till den gamla inseglingsleden till Gammelstad via Granöfjärden, Mulöviken, Sörfjärden, Zinksundet, Björkskatafjärden , Holmsundet, Sellingsundet och Gammelstadsviken. Dessa farleder har alltid markerats med olika former av sjömärken, främst för att varna för grund. Naturformationer kunde användas som riktmärken, men man har också byggt sjömärken av sten och trä. Idag är det endast stenfundament som visar var forna tiders sjömärken funnits.

Skärgårdsliv idag

Under 1900-talet har öarnas betydelse ändrats. Från att ha varit en nödvändig del av säsongsfisket har de gamla fiskelägena antingen övergivits eller också har de övergått till att bli fritidsstugor. Stugor, gamla fiskestugor eller nyare fritidshus hittar vi bland annat på Fjuksön, Nagelskäret, Skepparskäret och Husören på Tistersöarna

Ö-namn med en intressant historia

Rövarn

Ön ligger strax öster om Fjuksön i Fjuksöfjärden.

Öns namn kan härledas ur den sägen om pirater, som rövat kyrksilver från Gammelstads kyrka. Sägnen bör ses i ljuset av vandringssägner om ryska plundringar och dessutom innehåller de ofta äldre skikt med anknytning till medeltidens vitalianer*.

Vi får förmodligen aldrig veta säkert om denna sägen har någon verklighetsbakgrund. Gustav Wasas indragning av all kyrkans egendom till staten, d.v.s. sig själv! innebar en slakt på medeltida skriftliga källor. Han återanvände kyrkliga böcker och handlingar som bl.a. omslag till sina fogderäkenskapsböcker vid sin skattläggning av all egendom i Sverige.

Dessutom brann ju slottet Tre Kronor den 7 maj 1697 då en tredjedel av riksarkivets bestånd gick förlorat bland annat medeltida brev och traktater. Kanske fanns där ett brev från en kyrkoherde Jöns Caroli (Carlsson). Han var den förste kyrkoherden i Luleå socken (1408-1425) som vi vet namnet på. Brevet kanske innehöll faktabakgrunden till denna sägen och därmed bakgrunden till ö-namnet Röfvarn. Det kommer vi aldrig att få reda på. Men håll med om att öns namn kittlar fantasin!

En liknande sägen är knyten till Rövarviken på Jävreholmen i inloppet till Piteå. På Fårön finns det också en "Rövarvik".

Naturen på Rövarn

Rövarns högsta punkt ligger 20 m.ö.h. Ön saknar sankområden. Den präglas av torra barrskogsklädda höjder och en småbruten strandlinje, något som bland annat nyttjas av fiskare för att hitta skyddande hamnlägen.

Rövarns oregelbundna och småbrutna strandlinje har gett ön idealiska förutsättningar för naturliga hamnar. Förmodligen var just de goda möjligheterna att hitta vindskyddade båtplatser
en av de viktigaste anledningarna till varför man etablerade ett fiskeläge här. Längst in i den skyddade viken på öns västra sida finns de karakteristiska lämningarna efter ett övergivet fiskeläge, en husgrund och en gistgård. 

Vad är en gistgård?

En gistgård var den träställning som man hängde upp näten på tork. Träställningen har ofta ruttnat ner och kvar finns bara stenrösena som håll stolparna på plats. 

En pärla i Luleå skärgård

Rövarn saknar fritidsbebyggelse och har därför blivit en populär båtutflyktsö. Genom att Rövarn erbjuder besökaren avskildhet med sandstränder, hällor, bra hamnbassäng och omväxlande terräng räknas den till en av Luleå arkipelags pärlor!

*Vitálianer eller vitáliebröder var kapare i framför allt Östersjön kring 1400. Benämningen avser de män som ställde sig i Mecklenburgs tjänst, sedan kung Albrekt** 1389 tillfångatagits av drottning Margaretha (kung "Byxlös"),dotter till Valdemar Atterdag(han som "brandskattade Visby), Nordens första unionsdrottning. De härjade bl.a. i Bottenviken och Finska viken.

**Albrekt av Mecklenburg var ju den tyske hertig som inkallades av det stormansparti som jagat bort Magnus Eriksson (han med landslagen) från Sveriges tron. Albrekt hade symbolen tre kronor i sin adelssköld. Detta är bakgrunden till riksvapnet Tre Kronor, som ju också är bakgrund till vårt landslag i ishockeys namn.

Mer att läsa om Margaretha, Albrekt av Mecklenburg och vitaliebröderna i 'Den svenska historien, band 2, sid. 162 - 175, 190-200.

Boktips:

Av: Lindblom, Else- Britt 
Från Abborrstenen till Östreklacken: namn på öar och undervattensgrund i Luleå skärgård 1999 (120 s. :ill.)
(Avd. Fc Bibliotek)

Av: Lindblom, Else- Britt 
Studier över önamnen i Luleå skärgård 1988
(skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå)
(310 s. :ill.)
(Avd Fc bibliotek)

Din egen lots till Luleå skärgård - 
Den ljusa kusten -
Utgiven av Luleå kommuns informationskontor 1999

Ett blänk i evigheten : öar i norr av Anders och Britt-Marie Rönnbäck, Skrivarförlaget 1983, 162 sid: ill. 
( avd. Ncch - folianter, Biblioteket )