Första mötet med smugglarkungen (2/6)

Under mitten av 80-talet reste jag mycket i gränsbygderna mellan Sverige, Norge och Finland. Jag sökte efter människor och öden till boken ”Skogen i våra hjärtan” och till en radioserie som fick namnet ”Möten i gränslandet”.

Oct 17, 2007 - 22:23 Uppdaterat: Apr 28, 2020 - 21:23

När jag kom till Haparanda skärgård fick jag höra många spännande berättelser om smuggling. Flera av dem handlade om den legendariske Erik Innala, eller Mabou Erik som han kallades. När jag fick veta att han levde i Torneå åkte jag dit och knackade på hans dörr. Efter några sekunder öppnades dörren av en liten man i badrock.

- Och vem är du då? frågade han och synade mig uppifrån och ner.
- Jag heter Boris Ersson och jag är intresserad av smuggling.
- Är du polis?
- Nej. Jag samlar berättelser om smuggling. Många säger att du var den störste av smugglarna.
- Folk pratar så käften hoppar ur led.
- Om du vill berätta så ska jag skriva en bok.
Det glittrade till i den lille mannens ögon.
- Tål du koskenkorva och finsk sauna?
- Jag vet inte riktigt...
- Kom in, sa Erik Innala och öppnade dörren.

När vi tog av kläderna för att bada bastu kunde jag inte låta bli att stirra till på Mabou Eriks överkropp för den var svårt sargad av en massa ärr. Han hämtade två starköl och gick före mig in i bastun.
- Har du varit med om en olycka? frågade jag när vi satt bredvid varandra på laven.
- Det kanske man kan säga, svarade Mabou Erik, och så berättade han att han var på bättringsvägen efter en otäck händelse. En bekant hade kommit och hälsat på honom. Besöket förvandlades till ett häftigt gräl.
Plötsligt tog mannen en förskärare från diskbänken och anföll Mabou Erik med kniven.

- Jag försökte skydda mej med händerna. Men vad hjälper två händer mot en stor kniv? När jag kom in på sjukhuset i Kemi trodde läkarna att jag skulle dö.
- Varför anföll mannen dej? frågade jag.
- Han hade tagit narkotika och fick för sej att han skulle döda mej. Narkotikan är det värsta gissel som människan har hittat på. Jag har aldrig smugglat narkotika trots att det ger stora vinster. Det borde vara dödsstraff för dom som säljer narkotika!

Mabou Erik tog en klunk starköl.
- Den gången trodde jag att jag skulle få göra resan till himlen i förtid. Fan vet om det var läkarna eller Gud Fader som räddade mej.
- Så det var inte någon annan då? frågade jag i ett försök att skämta.
- Menar du honom där nere? Nej du gosse! Jag har haft det allra bästa förhållande till Gud Fader och prästerskapet och hela predikantpacket här i trakten. Jag har till och med hjälpt en del av prästerna att smuggla!
Att hjälpa sin nästa kan väl inte vara fel. Det är ju Jesu egna ord. Nej, nu pratar vi så mycket att bastun börjar kallna. Vill du hälla på vatten?
Jag tog skopan och hällde vatten på bastustenarna så att det fräste.
- Skönt... pustade Mabou Erik. Jag har blivit frusen på gamla dar. Kanske är det skadorna. Eller också är det åldern. Förr i tiden, när jag var ute på havet i ur och skur och fiskade eller smugglade frös jag aldrig. Nu sitter jag inomhus i en stor bekväm våning och lever av pengarna på banken, och ändå fryser jag, perkele.