Skötgrönnan i Skellefteå skärgård
Skötgrönnan är en mycket särpräglad ö som ligger drygt 2 km från närmaste kustområde vid Skallön söder om Bureå. Ön är knappt en kilometer lång och hälften så bred.
Gästhamnen på Skötgrönnan
Förtöjning: Naturhamn, SXK Skelleftekretsen har en boj på västsidan av ön.
Hamndjup:
Hamnservice:
GPS-koordinater (lat, lon):
64.597297, 21.489387
Skötgrönnan
– naturreservat med historia
Den är nästan helt uppbyggd av sand och grus och är den sydligaste av sandöarna längs bottenvikskusten. De enda delarna som inte består av sand är ett litet rundslipat hällparti på den norra delen av ön och en långsträckt revel av block och sten som sträcker sig långt ut i havet åt sydost.
På ön växer gles lågvuxen tallskog omväxlande med öppnar sandhedar med spridda enbuskar. I sanden växer typiska sandväxter som strandärt, strandråg och olika raggmossor. Ön kantas av fina sandstränder och är ett populärt utflyktsmål under högsommaren.
I början av 1600-talet började städer anläggas vid kusten här i norr. Fisket var en viktig syssla för invånarna. En fiskare kunde vinna burskap och därmed bli handelsman – borgare – i staden. Fiskeborgarna hade tillstånd att fiska inom vissa bestämda områden. De från Piteå hade fiskelägen på flera ställen efter kusten. Mest känt i Skelleftetrakten är Pitgrönnan, eller Skötgrönnan som ön heter i dag. Ännu på 1890-talet fanns troligen fyra fiskarstugor kvar på ön. Idag finns inga byggnader kvar men på öns östra sida ligger lämningarna av det gamla fiskeläget invid en plats som numera är avsnörd från havet men som tidigare kan ha varit en naturhamn. Norr och söder därom finns lämningar efter gistgårdar, där näten hängdes på tork, och på öns västsida labyrinter och en stor kompassros.
Skötgrönnans naturreservat bildades 1968. Området ingår också i Natura 2000-nätverket med syfte att värna dess speciella miljö och växter.
