Naturstigen på Småskär
Turbåten lägger till vid gästhamnen i Bullerhamnsviken, den stora viken på Småskärs västra sida. Här finns en liten grusstrand vid sidan av kommunens anläggning med två uthyrningsstugor, stugvärdsstuga, bastu, eldplats och utedass.
Småskär – Lulebornas fiskeläge
Småskär hette tidigare Rammelholmen. Från början var det en samling små öar och skär – Småskären. Idag har öarna på grund av landhöjningen vuxit ihop till en stor ö - Småskär – och ett par större friliggande öar – Finnskäret och Klyvan. Söder och öster om Småskär finns ett antal mindre holmar, bland andra Måns- och Bjässhällan, som är kända tillhåll för säl. De ingår i naturreservatet Småskärens klippor med ett tiotal obebyggda öar. På vissa öar råder landstigningsförbud under period med öppet vatten. Stora ön Småskär är inte naturreservat, men sköts av kommunen i stort som ett sådant med en skog som får utvecklas fritt som en urskog.
Luleå stads borgare fick Småskären av drottning Kristina 1652 som fiskeplats. Fiskeläget vid Kyrkviken, på östra sidan av ön har funnits längre än så, men byggnader har steg för steg fått flytta nedåt på grund av landhöjningen. Idag har fiskarstugorna blivit fritidshus. Tillsammans med alla nyare stugor finns 120 fritidshus på ön, fast de inte märks särskilt mycket då de är spridda i flera av öns vikar. Sedan 1720-talet finns ett kapell på ön, söder om Kyrkviken.
Naturstigen
Välkommen att vandra naturstigen. Den är knappt 6 kilometer lång. Längs naturstigen finns mycket att se och lära om både natur och kultur. I rask takt tar den 1,5 - 2 timmar att gå, men om man vill läsa häftet och stanna och njuta här och var, så behövs 3-4 timmar. Idealiskt för en halvdag om man har matsäck med sig och kanske vill ta ett dopp. Stigen går i en rund slinga medsols på öns norra del. Längs slingan finns en kort avstickare till en rastplats på hällar vid havet samt längre fram en avstickare till en fin sandstrand där man kan rasta och bada. Mot slutet kommer den in på den stig som går direkt från Bullerhamnen till kapellet. Stigen är märkt med orange markeringar längs vissa sträckor. Inga informationstavlor eller nummerstolpar finns längs stigen. Informationsplatserna i häftet finner du genom att följa de kursiverade anvisningarna i häftet. Stigen börjar vid Bullerhamnen där du stiger av båten.
1. Bullerhamnen
Här var det liv och rörelse i slutet av 1800-talet. 1860 byggdes här ett badhotell och platsen lanserades som kurort. Det blev dock ingen stor succé, bland annat på grund av flera mycket stränga vintrar som fick havsisen att ligga kvar långt in i juni. 1887 flyttades byggnaden in till Luleå och bara husgrunden finns nu kvar ett stycke upp i backen. Den passerar du som sista stopp på vår vandring, när du kommer åter till hamnen.
Den fågelintresserade kan gärna titta ut över viken. Här syns ofta mycket barnrika sjöfågelkullar av småskrake, svärta, knipa och vigg. Bli inte förvånad om någon hona kan ha 15-20 ungar. Ibland ”lånar” honorna av andra familjer! Här syns (och hörs) även smålommar fiska i viken. Men de har sina ungar, bara en eller två stycken, i öns små tjärnar. Rödbenan med sina långa röda ben och röda näbb flöjtar tju-tjuhu längs stränderna. Drillsnäppan, en annan vadare flyger drillande på kupande vingar tätt över vattenytan.
Vid den stora anslagstavlan ovanför grillplatsen börjar naturstigen. Den går åt vänster (mot norr) mellan uthyrningsstugorna och skogen. Stigen är tydligt trampad, och vid vägkors finns vägvisarskyltar. Till höger om naturstigens start finns ett litet utedass som är till för besökare.
2. Skogskärret
Alldeles vid stugorna finns ett litet klapperstensfält till vänster om stigen. Det visar att ön svallats av havsvågorna när den stigit upp ur havet. du kommer under vandringen fram till myckets mer imponerande klapperfält. Längs stigen kan man plocka blåbär i juli och senare i augusti även lingon. Till höger om stigen finns ett litet kärr. En gång var det en havsvik. Nu är det igenvuxet med en matta av vitmossor samt kryddoftande pors och skvattram. Framåt hösten, helst efter första frosten, kan man plocka tranbär, röda, syrliga och goda bär, som ligger i revor direkt på vitmossan. I kärret växer också flaskstarr, vattenklöver och kråkklöver, växter som älgen gärna betar. Jo det finns faktiskt ibland älg på ön. De simmar mellan öarna eller vandrar på isen.
Efter hundra meter söker sig stigen ut över öppna hällmarker. På toppen av berget, innan stigen försvinner in i granskogen, finns en fin rastplats med bord och utsikt.
3. Hällmarker
Hällmarkerna kantas av stora enar samt rönnar som blommar på försommaren och får röda bär på hösten. I berget finns också sprickor där det blir lite fuktigare. Här trivs mossor och smultron. Smaka på de söta smultronen på högsommaren. På de släta hällarna växer däremot renlav, påskrislav och gröna och gråa kartlavar som täcker berget i vackert färgade ”världskartor”.
För 9000 år sedan försvann inlandsisen från dessa områden. Då blottades isens verk. Framglidande ismassor hade skrapat och polerat berget till sådana här släta rundhällar. Än idag syns isräfflor i isrörelsens riktning. Här och var kan man också se så kallade parabelriss, halvmånformade jack som isen pressat vinkelrätt mot isrörelsen. Se dig runt så kan du upptäcka sådana istidsspår.
Stigen fortsätter bakom rastplatsen. Efter hällarna kommer du in på moränmark med tät granskog. Stanna upp alldeles efter den första spången.
4. Gammal granskog
Stigen går genom en gammal, mörk granskog, där granarna får leva sitt eget liv, falla för stormar och sakta förmultna på marken. Alldeles efter att du lämnat hällmarken och passerat en spång står på höger sida en mäktig gran med tre toppar. Granar blir sällan mer än 200 år gamla, medan tallar kan bli 700 år. När du fortsätter kommer du se gamla granar som fått röta och fallit. Sådana ”lågor” är döda själva, men ändå fulla av liv. Många av urskogens hotade insekter och svampar lever på och i dessa. Här finns till exempel sällsynta svampar som ostticka och rosenticka.
Granarna är samma sorts gran som lever i fjällskogarna – altaigranen (Picea abies var. obovata). Den har korta grenar för att minska snötyngden, och kottar med runda kottefjäll, inte spetsiga som låglandsgranarna. I granskogen hörs på våren och försommaren kungsfågel, rödhake och trädkrypare sjunga, alla med höga, vackra toner.
Snart ser man en rad fritidshus på vänster sida av stigen. Efter att du passerat dessa kommer du fram till nästa stopp, ett klapperstensfält. Stanna just där klapperstenarna börjar.
5. Klapperstensfält
Just där du kommit ut på klapperfältet syns tjugo meter till vänster en kulturlämning, en så kallad tomtning. Det är stenar som lagts på varandra som väggar i en enkel hydda för människor som låg härute för att jaga, fiska och samla. Ett stort stenblock bildar en av väggarna. Den kunde hålla kvar värmen från elden. Blocket synt på långt håll.
Stigen kommer nu ut över klapperstensfältet, som för några tusen år sedan svallades av havet. All fin jord är bortspolad när ön steg ur vattnet. De smala granarna och enstaka tallar och enbuskar växer glest på den magra marken. Visst är det lite fjällkänsla på Småskär? Mellan kullerstenarna växer ljusa, vackra kuddar av fönsterlav, den renlav som renarna gillar mest. Vissa vintrar kan renar vandra så här långt ut i skärgården. En fågel som trivs här på stenarna är stenskvättan. Framåt sensommaren syns även de utflugna ungarna sitta och smacka på stenblock och enbuskar. I skogen hörs flockar av korsnäbbar dra fram och kalasa på granarnas kottar. Kypp, kypp, kypp hörs det från trädkronorna.
Efter ett par hundra meter på klapperfältet går en avstickare på stigen till vänster ut mot havet och blankslipade hällar. Här finns också en fin rastplats med bord och vidsträckt utsikt.
6. Hällar mot havet
Slå dig ner en stund på härliga hällar, en gång slipade av inlandsisen. I skrevorna växer buskar av en, rönn och al. Här växer också många av havsstrandens växter. Låga busksnår av doftande pors växer tillsammans med krypande havtornssnår, särskilt på uddens norra sida. Havtorn med sina silvergråa blad ger på senhösten C-vitaminrika, vackert orangefärgade och sura bär. De är svåra att plocka, men kan bli till läcker marmelad och saft. Havtornsbär ska plockas efter att de frusit i september - oktorber. Här träffar man också på några växter som på hela jorden bara finns i Bottenviken. Sådana arter med en så snäv utbredning kallas endemiska. En av dem är gultåtel, täta tuvor av gräs med gula, höfärgade strån och spretiga vippor. De som står vid högre vattenstånd med fotbad i vattenlinjen. Innanför gultåteln finns tätare mattor av gräset madrör med smala vippor. Några andra bär än havtorn finns också – hallon och åkerbär. Åkerbär är nog det mest aromatiska bär man kan tänka sig, en riktig norrlandsspecialitet. Plocka, ät och njut framåt början av augusti. I skrevor vid den stora stenen nära rastbordet växer den lilla ormbunken stensöta.
Längs stranden syns vadare, måsfåglar och änder, bland andra rödbenor, drillsnäppor, fiskmås, skrattmås, gråtrut och silvertärnor. Måsarna vilar gärna på den varma klippan. Öar på andra sidan vattnet ingår i ett fågelskyddsområde som består av en del av Mjoöns strand med de små holmarna Sladagrundet och Mindre Svartgrundet. Här är det landstigningsförbud under tiden 1/5 – 31/7.
Gå tillbaka på vandringsstigen och fortsätt längs klapperstensfältets kant. Snart passerar du ett till stugområde innan stigen är spångad och går in i en sumpgranskog.
7. Sumpgranskog
Här kommer du in i en frodig sumpgranskog med mattor av ljusgrön granvitmossa på marken. Vitmossor är bara vita när de torkat. Här och var växer det ekorrbär, hönsbär och blåbär. Revor av den rosablommande linnean kryper gärna upp på stenar och stockar för att få ljus. På de gamla granarna hänger girlanger av manlav och tagellav. De visar att skogen är gammal och luften ren. Lyssna – kanske knäpper en rödhake i granarna. Längs stigen kan du under morgnar och kvällar träffa på paddor som är ute och kryper. De trivs i fuktig skog, där de jagar insekter. På våren leker de högljutt knarrande i öns tjärnar.
Fortsätt fram tills en tjärn skymtar på höger sida.
8. Idvikstjärnen
Det här är en av Småskärs åtta tjärnar. Här häckar smålom, som inte alls är så liten som namnet säger. Det är en kraftig fågel med mäktig, nästan skrämmande stämma. Vid tjärnen har den sitt bo och får 1-2 ungar. De vuxna fåglarna flyger ut till havs för att fiska strömming och siklöja till sig själva och ungarna. När de kommer åter för att landa hörs ett högljutt kacklande ka-ka-ka-ka-kakera. Smålommen är en fågelart som minskar i landet och kräver stöd från människan för att trivas. Här på några öar i Lule skärgård finns säkra häckplatser i småtjärnar av detta slag. Den söker sig till tjärnar som är så små att de nätt och jämt klarar av att springande starta från vattnet och få luft under vingarna. I tjärnen häckar också kricka, vår minsta simand med giftgrön färg på vingen, samt dykanden knipa. Knipans hane är svart och vit, honan har brunt huvud och grå kropp. Sitt stilla och lyssna och titta vid tjärnen. Kanske får du se lommen och hennes ungar. Kanske hörs fiskgjusen ropa över ön. Skräddare springer på vattenytan och trollsländor surra i luften. Älg kommer ibland ner för att beta vid tjärnen.
Det är gott om olika växter på myren som kantar tjärnen. Strandskogen kantas av en bård av pors. På en gungande matta av vitmossa växer hjortron, sjöfräken, dystarr, flaskstarr, rundsileshår, tranbär och kråkklöver. Ute i vattnet blommar nordnäckros i vitt. Här lever också gäddnate, vattenklöver, igelknopp och hästsvans.
Vid tjärnen finns ett gammalt älgtorn, som visar att platsen använts som älgpass under jakt. På hällarna söder om tjärnen finns en skjutskåre byggd av stenar. Det är ett gömsle, där jägare för länge sedan jagat säl eller sjöfågel, troligen på den tiden när tjärnen var en havsvik. Sådana skjutskårar är en av de fornlämningar man hittar vid kusten. Mot slutet av vandringen kommer du att se sådana på nära håll.
Fortsätt stigen framåt. Den rundar Idvikstjärnen på baksidan. Vid tjärnens slut delar sig stigen. Ta den högra stigen, som leder genom finaste markerna.
9. Blåbärsgranskog
Stigen går genom en blåbärsgranskog, landets vanligaste naturtyp. Småskär är känt för sina många och fina blåbär. Många lulebor har fyllt förråden med dem. Förutom det höga blåbärsriset finns här lingon och den vackra skogsstjärnan med sin vita, stjärnformade blomma. Ekorrbär är en annan växt som trivs i granskogen. Små vita blommor sitter i toppen på en stjälk med ett stort blad. Innan stigen tar höjd går den genom täta snår av doftande skvattram, som blommar vitt i juni.
Stigen möter så småningom en annan stor stig vid en riktig stortall. Stigen åt vänster går till badviken. Gör gärna en avstickare fram dit. Kom sedan åter hit och fortsätt stigen söderut mot kapellet.
10. Badviken
Här är en av Småskärs bästa badvikar, med både sandstrand och hällar. En lövskog omger viken med gamla alar, rönnar och sälgar under vilka det finns kraftiga enbuskar. Slånlav och tagellavar täcker de gamla rönnarna med en lurvig fäll. Här växer det väldoftande, höga gräset hässlebrodd, som man förr lade som doftgräs i byrålådorna. Det som doftar gott är ämnet kumarin i växten.
I sandviken lyfter landhöjning och vågor ständigt upp ny sand. Vinden tar tag i sanden och bygger sanddyner. Tre växter hjälper skickligt till att binda sanden. De lilla saltarven med vita blommor växer i täta mattor längst ut. Strandvialen sprider ut sig med sina lila ärtblommor. De färska skotten är goda att äta i maj och ärtorna i augusti. Det höga gräset strandråg skjuter långa rotrevor i sanden. Så småningom vandrar kråkbär och lingon in på sanden, och därefter olika träd.
Att se nära badstranden: Ovanför hällarna till höger finns ett stort rävgryt med åtminstone tre ingångar i en liten sanddyn. Ovanför det finns ett stort, vackert klapperstensfält. Om man följer stranden åt öster finns det ytterligare ett par fina badstränder.
Vandra sedan tillbaka till stigkorsningen och vidare söderut mot kapellet.
11. Tallskogen
Stigen går fram genom en vacker gammal tallskog med flerhundraåriga tallar. Den går fram till vänster om en rygg med lavklädda hällar och klappersten, marker som en gång spolades av havsvågorna. Tallskogen övergår längre fram till en öppen granskog med spridda tallar.
På vänster sidan skymtar nu fritidshus längs Skatamarksviken, och så småningom en tjärn på höger sida – Rudtjärnen. Tjärnen ligger högre än stigen så man anar bara att den finns där. Efter att du gått på en spång, kan man gå upp mot tjärnen och få utsikt över vattnet.
12. Rudtjärnen
Tjärnens namn tyder på att det finns fisk i vattnet, bland annat rudor. Även denna tjärn är viktig för fåglar. Den är betydligt större än Idvikstjärnen, så här trivs istället storlommen. På sommaren kan du se storlommen med en eller flera ungar. Den ropar på sommarnätterna med mäktig stämma koklooi, koklooi, koklooi. Ibland häckar tranan i strandskogen vid tjärnen. Ute på vattnet blommar den vita nordnäckrosen. Trollsländor flyger som helikoptrar över vattenytan. Fiskgjusen syns ofta flyga över ön. Den mäktiga rovfågeln hörs ibland med sitt ynkliga pipande pju-pju-pju.
Fortsätt stigen fram.
13. Frodig lövskog
Stigen går nu fram i en svacka med gråal och hägg, som blommar i vitt med härlig doft i juni. På marken växer ormbunken skogsbräken och det höga gräset hässlebrodd med sina breda, mjuka blad. Det var det doftande gräs du mötte redan vid badviken. Här finns också stenbär, en hallonsläkting som växer i långa revor. Bären är goda och syrliga, men har stora stenar och lite fruktkött.
Snart kommer du fram till ett klapperstensfält på höger sida. Gör en avstickare upp på det.
14. Klapperstensfält
Återigen ett klapperstensfält, kalspolat av forntidens vågor. På blocken växer stora runda fält av vinterlav. Man anar hur laven börjat i mitten och växer i koncentriska ringar ut från centrum. En sådan lav kan vara en flera hundra år gammal individ. På hösten finns här massor av lingon mellan enbuskarna.
Här kan du upptäcka två tydliga skjutskårar som vetter mot den mellersta tjärnen och ytterligare en längre bort som vetter mot den södra tjärnen. Det var gömslen som användes av forntida jägare, troligen när tjärnarna ännu var havsvikar. Kanske jagade de sjöfågel, kanske säl. Kanske var det ännu på pilbågens eller armborstens tid eller senare med krut och kulor.
Gå tillbaka till stigen och följ den söderut. Efter en byggnad med nödtelefon och mast möter du den stora stigen från Bullerhamnsviken till kapellet. Följ den åt vänster mot kapellet.
15. Stengärdsgård
En stengärdsgård minner om att i gamla tider var det liv och rörelse i fiskeläget. De som kom hit från fastlandet för att fiska strömming hade ibland kreatur med sig – kor och getter – för att kunna få mjölk. Då behövdes gärdsgårdar för att styra kreaturen till rätta ställen. På gamla bilder från Småskär syns att ön var hårt betad. Det var öppet och trädfritt kring fiskeläget. I tjärnen bredvid fiskar ofta storlommen.
Följ den mest trampade stigen österut mot kapellet. Spana efter jättestora sälgar till höger.
16. Jättesälgar
Du passerar en klunga jättesälgar. Sälgar är viktiga träd i skogen. När stammarna dör drar de till sig vedlevande insekter och svampar. Videkissarna på våren drar till sig bin, humlor och fjärilar som söker nektar och pollen. Där hittar alltså flyttfåglarna insekter att äta när de kommer åter i maj.
Snart kommer du fram till Kyrkviken med fiskeläget. Vid fiskarstugorna fortsätter stigen åt höger, mot kapellet.
17. Kyrkviken
Landskapet öppnar sig och du ser fiskarstugor och sjöbodar som kantar Kyrkviken. Det här är öns gamla fiskeläge, där Luleå stads invånare förr låg under sommaren för att fiska strömming. Det var ett nödvändigt inslag i hushållen på den tiden. Idag har fiskarstugorna blivit fritidshus, och de som fiskar gör det mest som nöje och för husbehov.
Kring Kyrkviken och kapellet breder en hed ut sig som ger associationer till fjällheden. På en matta av kråkbär, ljung, odon, lingon och gräset kruståtel växer låga enbuskar. Det här är stenskvättans marker. Framåt sommaren smackar årets ungfåglar lite här och var. När stenskvättor flyger iväg syns den vita övergumpen.
18. Småskärs kapell
Kapellet byggdes på 1720-talet och är det äldsta i Luleå skärgård. Det är enkelt, men ändå mer påkostat än övriga kapell i Lule skärgård. Det bekostades genom en insamling bland luleborna. Det var värdefullt att få ett kapell till fiskeläget. Under kyrkopliktens tid var människor tvingade att vara med vid gudstjänster. Nu slapp man ro den långa vägen till Gammelstad, utan kunde fira gudstjänst på ön. Predikstolen är den ursprungliga. Väggar och bänkar var från början målade med lingonsaft. Altartavlan gjordes av kyrkomålaren Fridtiof Eriksson 1926. Varje sommar hålls ännu ett par gudstjänster på ön. Luleå domkyrkoförsamling förvaltar Småskärs kapell och är ansvarig för program och gudstjänster. Andra kapell i skärgården lyder under Nederluleå församling i Gammelstad.
På heden kring kapell och fiskeläge finns gott om lämningar från gamla tider. Sydväst om kapellet finns en domarring. Här höll hamnrätten råd och utdelade böter eller andra straff till den som brutit mot hamnordningens regler. Hundra meter till höger om kyrkdassen finns en tomtning vid skogskanten, välbevarade stenrester efter en gammal övernattningskoja som användes av forntida jägare och fiskare. Kring fiskeläget finns gott om gistgårdsrösen, stenrösen på rad, där det förr stor träställningar där man torkade sina strömmingsskötar.
Följ nu samma stig som du kom åter mot väster. Vid nödtelefonen går du rakt fram den stig som bär dig åter till Bullerhamnsviken. Snart ser du fritidshus på vänster sidan längs Bolinsviken. Där en stig viker av mot den sista stugan du ser ska du titta åt höger. (Det är 10 meter innan du kommer fram till en röd kryssmarkering). Då kan du se en tomtning 5 meter från stigen
19. Tomtning
Sju meter till höger om stigen ligger bakom en stor sten en så kallad tomtning invid ett klapperstensfält. Det var en enkel övernattningskoja byggd av gamla tiders fiskare och jägare. Tomtningar har ofta som denna, en stor sten som en vägg. Troligen eldade man mot den innan man lade sig att sova. Stenen magasinerade värme för hela natten.
Fortsätt stigen fram mot öns krön, en lång svallad ås med klapperstensfält.
20. Klapperstensrygg
Föreställ dig hur det såg ut här när Småskär första gången stack upp ur havet för tusen år sedan. Vågorna svallade grundets topp. Allt fint material spolades bort, så bara slipade stenblock blev kvar. Kanske låg gråsälarna och vilade på de första stenarna som stack upp. Kanske kom människor hit för att jaga dem och för att fiska.
Vandra gärna in på fältet av klappersten och svallgrus. Med lite tur kan du hitta kantareller mellan stenblocken i augusti. Tallar och granar gör sig bästa för att försöka slå rot, men det finns inte mycket jord och vatten som de behöver.
Fortsätt sedan stigen fram. När du närmar dig båthamnen, håll ögonen öppna på höger sida, direkt efter en jättegran som fallit. Då upptäcker du grundstenarna till det gamla badhotellet.
21. Badhotellet
Nu syns bara husgrunden efter det gamla badhotellet från 1860-talet. Tänk dig den tidens stadsbor, som kom seglande hit för att bada och njuta av skärgårdslivet. Än idag lockar Småskär stora skaror hit för att bada, vandra, njuta av naturen, gå på gudstjänst eller besöka egna eller vänners stugor. Och möjligheten att komma hit idag är stora genom turbåtstrafiken och kommunens hyrstugor.