Istid i Bottenviken
För 17 år sedan bestämde Tomas Vikström sig för att segla ned sin Albin Nova - en 33 fots segelbåt till Stockholm skärgård. En distans på ca. 420 nm. Framme i Stockholm skulle resten av familjen komma ner och semestra. Tomas far, Sune samt de två kompisarna Börje Larsson och Leif Muller mönstrad på för att hjälpa Tomas att segla ned båten.
En segeltur som många Lulebor tar varje sommar. Men 1985 var sommaren sent ute och mellan Skellefteå och Bjuröklubb hade vintern inte helt släppt taget och chockerade lulebor möttes av en syn som påminde om helt andra farvatten än Bottenviken.
Tomas Vikström startade med segling 1980 med en Albin Express. 1984 investerade familjen i en större båt. Nu var också Luleå Skärgård för länge sedan utforskad och nya äventyr väntade. Sommaren 1985 bestämde familjen sig för att starta sommarsäsongen tidigt och segla första delen av juni i Stockholms skärgård. Vi låter Tomas berätta lite om deras långa resa:
- 1. juni startade vi från Luleå och den sommaren var extra kall. I Luleå var vädret ganska bra och med god segelvind bestämde vi oss för att ta "raka spåret" ner. På väg ned från Luleå var sjön isigt och när vi ankom Skellefteå trakten mötte vi isflak. Det blåste en hel del men det jag minns bäst var att det inte var grov sjö. Isbildningen var nog en trolig orsak till detta. När vi närmade oss Skellefteå mötte vi stora isflak och fick gå för motor i sicksack mellan flaken. Men eftersom blev det bara värre och värre. Mot Bjuröklubb blev det mer och mer fast is och stora isberg uppenbarade sig för oss.
- Vi fick starta med att leta efter en led i isen som vi kunde gå i men insåg snabbt att det ledde ingen vart. Vi fick backa oss ut, prova en ny led och så höll vi på ett tag. Till slut gav vi upp och ankrade upp vid isen. Vi gick i skift på vakt för att inte bli fast i isen men vädret var hela tiden på vår sida. Det blåste turligt nog västlig vind så vi kände oss trygga med att ligga stilla. Eftersom tiden gick uppdagade vi att isen sprack mer och mer upp runt oss och till slut fann vi en väg ut av eländet. Börje Larsson som jobbat på F21 fick också via jobbet besked från flyg som var ute att isbildningen var tät i området Skellefteå - Bjuröklubb men bättre längre söderut.
- När vi äntligen lämnat Bjuröklubb blev både sjöförhållandena och vädret bättre och i Furusund mötte sommaren oss. Av med "vinterkläder" och Bottenviken blev igen det vi hade förväntat oss. Efter tre dager i is eländet var vi äntligen framme i Stockholm och besättningen lämnade båten och flög hem till Luleå. Efter två veckor med resten av familjen i Stockholm skärgård seglade vi hem igen och mötte tursamt ingen is. Vädret var dock kallt och sommaren fick vi tillbaka igen vid midsommar när vi passerade Höga kusten på väg mot Luleå. När jag tänker tillbaka till den sommaren måste jag säga att lite tokiga var vi som drog så tidigt i de förhållande som rådde nere vid Bjuröklubb...
När Tomas med besättning låg vid isen var de största packisformationerna lika höga som masthöjden på båten - 15 meter. Enligt isforskare Tomas har talat med i efterhand är 9 meter packis det som maximalt kan bildas i Bottenviken...
Publicerad 2002-06-20
