En dödsfälla
Jag har seglat ensam i 17 timmar och har träsmak av att sitta vid rodret. En svart molnbank har växt sig allt hotfullare bakom oss under dagen. Jag borde se fyren vid Marjaniemi snart. Det skulle vara skönt att komma i hamn innan ovädret bryter loss. Jag spanar längs horisonten med kikaren. Jo, där skymtar äntligen den vita fyren.
Solen sjunker på den svenska sidan av Bottenviken. Ljuset dör och det blir gråkallt. Jag går ner i kajutan och sätter på mig islandströjan under seglarjackan.
När jag närmar mig Hailuoto kommer jag fram till kanten på sjökortet. Jag bläddrar fram till nästa sjökort och tar ut min sista waypoint rakt väster om lotsplatsen i Marjaniemi. När jag får fram kursen i min GPS får jag en chock. Instrumentet visar fel kurs. Om jag hade kommit seglande här i mörkret och tvingats lita på instrumenten hade jag seglat rakt in i fördärvet. Har jag råkat få någon siffra fel? Jag knappar in punktens koordinater igen. Både nordlig bredd (latitud) och östlig längd (longitud) är rätt införda. Felet uppkom när jag bytte kort, så jag börjar jämföra de båda sjökorten. När jag tittar på en udde på fastlandet söder om Hailuoto visar det ena kortet att udden ligger på longituden 24°29”500. På det andra kortet har samma udde en annan longitud: 25°29”500. Sanningen slår mig med häpnad: Jag har hittat ett tryckfel i det finska sjökortet!
Jag för in longituden med 24 grader i min GPS och får rätt kurs upp mot Marjaniemi. Någonstans i ett varmt kontor har en människa skrivit in siffran 25 istället för 24 i sin dator. Den människan kunde ha sänt mig in i döden. När jag senare berättar om min upptäckt för min kamrat, lotsen Pentti Auranaho, grymtar han till.
- När vi hittade det där felet i sjökortet tog det hus i helvete, det kan du lita på! En siffra fel i sjökortet kan vara en dödsfälla.
Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.
