Måsens nya vänner i Kuivaniemi
Vindkraftverken vid fiskehamnen syns på långt håll när jag närmar mig Kuivaniemi, en liten kommun vid den finska kusten mellan Kemi och Uleåborg. Jag startar motorn en bit ute till havs och går fram till masten. Just när jag ska ta ner storseglet stannar motorn. Fan också, tänker jag och springer tillbaka och trycker på startknappen. Startmotorn surrar, och så stånkar motorn igång igen. Jag kastar en snabb blick på sjökortet. Det finns flera grynnor i närheten av hamninloppet. Om motorn skulle strejka där kan vi hamna i fördärvet.
Jag bestämmer mig för att segla in i hamnen. Måsen glider in genom den smala öppningen i stenpiren med vinden från sidan. Nu gäller det att göra rätt. Till vänster ser jag en brygga med fritidsbåtar och till höger en cementkaj med en fiskebåt. Jag vräker mig på rodret och styr mot kajen. Måsen får vinden rakt framifrån och tappar fart. Jag tar ner seglen och så glider vi sakta in till kajen. När jag just har öppnat motorluckan och ligger framåtlutad över min gamla dieselmotor som en muslim mot Mecka, hör jag en röst bakom mig.
- Har du problem med motorn?
Jag vänder mig om och får syn på två män uppe på kajen.
- Den stannade när jag var på väg in, svarar jag.
- Får jag titta? säger den mindre av de båda männen.
- Javisst, svarar jag.
Han kliver ner i sittbrunnen och räcker ut handen.
- Alpo Klaar, säger han. Det här är min kompis Leo Tervonen, han är båtbyggare. Vi skakar hand och Alpo kastar en blick ner på motorn.
- En gammal hederlig MD-21, säger han. Dom här järnklumparna kan tuffa och gå hur länge som helst bara man byter olja då och då.
- Problem med styrningen? frågar Leo Tervonen som har stått och tittat på Måsens akter.
- Jaa, svarar jag lite generad. De måste tro att jag seglar omkring med ett vrak.
- Får jag se?
- Visst.
Han börjar undersöka styrningen. Efter ett par minuter säger han:
- Du borde ta bort ratten och byta ut hela roderkonstruktionen. Jag kan göra en gammaldags rorkult åt dej. Sen får du aldrig nåt krångel med styrningen.
Så gick det till när jag mötte Alpo Klaar och Leo
Tervonen i fiskehamnen i Kuivaniemi. Än en gång hade Måsen gett mig nya vänner.
Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.
