Oväntat möte i Bjuröklubb

I hamnen i Bjuröklubb ligger en fiskebåt där Hans Söderlund och Christina Sätterström säljer fisk till turisterna och ortens befolkning. Vid kajen som vetter ut mot havet är en stor segelbåt förtöjd.

Oväntat möte i Bjuröklubb

En kvinna med blå tröja kommer gående från segelbåten. Hon kliver ner i fiskebåten och frågar om hon kan få köpa lite fisk.
- Det går bara bra, svarar Christina. Vill du ha färsk lax eller strömming? Vi har nyrökt sik också.

Den sjungande tonen i kvinnans röst avslöjar att hon kommer från Finland. Plötsligt tittar hon på mig och frågar:
- Har inte vi mötts?
- Jag vet inte... svarar jag tvekande.
- På Selkäsarvi utanför Kemi, för två år sedan.
Du kom seglande med en vacker gammal koster.
- Javisst, säger jag för nu minns även jag.
Kvinnan berättar att hon heter Sirkka Rapeli och att hon seglar runt Bottenviken med sin man Matti.
Medan vi pratar kommer en liten segelbåt. Den unge mannen i aktern ser nervös ut. Hamnen är trång och det är inte så lätt att komma in till bryggan.

- Jag tror dom behöver lite hjälp, säger Sirkka och skyndar ut på bryggan och hjälper till att angöra kajen.
- Tack för hjälpen, säger den unge mannen.
De båda seglarna heter Andreas Nilsson och Susanne Forsström.
- Det här är min första längre segeltur, säger Andreas. Jag köpte båten förra sommaren i Västerås. Vi har släkt i Kåge norr om Skellefteå och vi är på väg dit.
- Det är första gången jag seglar, berättar Susanne.
Andreas berättar att han studerar i Sollefteå.

- Jag pluggar internationell kris- och konflikthantering. När jag blir färdig hoppas jag kunna hjälpa till där det har inträffat naturkatastrofer eller andra kriser.
- Då kommer du att få mycket att göra, säger Sirkka. Matti och jag seglade jorden runt för några år sedan. Vi passerade den ena krisen efter den andra. Indonesien,
Jemen, Sudan, Jugoslavien, Israel. Vi kom till Fidji när en militärkupp bröt ut. På Östtimor kunde vi inte ens gå iland på grund av inbördeskriget. Vi brukade skoja om att det kanske var vi som orsakade alla krigen när vi kom seglande.

Andreas och Susanne lagar mat och äter på bryggan. Sirkka bjuder mig över till hennes och Mattis segelbåt som heter Joutsikki. Inredningen är byggd i vackert mörkbrunt ädelträ. Mitt i kajutan grinar två masker från Söderhavet.
- Det är guden Maui från Tonga, berättar Sirkka.
Enligt legenden var Maui ute och fiskade på havet. Han fick napp och började dra upp sin fångst. Det han fick upp var inte fisk utan hela Tongaöarna!

- Ungefär samma skapelseberättelse har jag hört på Samoa, säger jag. Där berättade man att samoaöarna skapades av guden Tagaloa när han fiskade.
- Vad gjorde du på Samoa? frågar Matti.
- En film om arbetet med att rädda regnskogen på en av öarna. Om ni seglade till Tonga kanske ni besökte Samoa också? frågar jag. Samoa ligger ju i närheten.
- Vi besökte både Amerikanska Samoa och det självständiga Samoa, svarar Matti.
- Gick ni in på seglarcaféet i Pago-Pago? frågar jag.
- Ja! utropar Sirkka.
- Bytte ni era urlästa böcker mot böcker som andra seglare hade lämnat i caféets bibliotek?
- Jaa!

Vi stirrar på varandra och brister ut i skratt. Jag minns hur jag stod och bläddrade i nötta pocketböcker på seglarcaféet i Pago-Pago och att jag var frestad att ta med mig en pärm med sjökort över Stilla havet som någon hade lämnat efter sig. Tanken att Sirkka och Matti har stått vid samma bokhylla på samma ö mitt ute på jordens största hav är svindlande. Matti öppnar en flaska rödvin och häller upp tre glas. Vi skålar för att världen är liten.
- Varför seglar ni i Bottenviken? frågar jag efter en stund. Ni måste ju ha sett mycket mer exotiska platser.
- Man glömmer lätt hur fint det är här uppe, säger Matti. De ljusa nätterna. Alla trevliga människor man möter. Här uppe dröjer det sällan mer än en halvtimme innan man blir bjuden att bada bastu på kvällen.

- Hur mycket seglar ni egentligen? frågar jag.
- Sedan vi gick i pension för några år sedan bor vi halva året på båten och andra halvan hemma i Helsingfors.
Vår resa runt jorden tog fem år. Och så har vi ägnat sex år åt att upptäcka Medelhavet och Svarta havet.
- Blir ni inte trötta på seglandet, och varandra? frågar jag.
- Segling är ett äktenskapstest, säger Sirkka.
Man upptäcker ganska snart om man står ut med varandra. Vi har sett båtar komma i hamn med kvinnan stående framme i fören med resväskorna klara. För oss har seglandet blivit en viktig del av vårt liv tillsammans.
Det är spännande med alla möten. Tänk att vi råkade träffas, först på Selkäsarvi och nu här i Bjuröklubb!
- Nästa gång kanske vi ses på Samoa, säger jag.
- Det skålar vi på! säger Matti och höjer glaset.