Lax i Östersjön

Lax förvaltas inom EU:s gemensamma fiskeripolitik. Det innebär bland annat att varje år tas det beslut om fiskekvoter för det yrkesmässiga fisket. Beslutet tas efter förhandlingar mellan berörda medlemsländer och EU-kommissionen. Det är regeringen, genom landsbygdsministern, som förhandlar för Sveriges räkning.

Historiskt låg fiskekvot för lax

Den vetenskapliga rådgivningen som ligger till grund för EU-gemensamma bestämmelser för fiske efter lax, är utformad med hänsyn till de svagaste bestånden. Under de senaste åren har bestämmelserna bland annat inneburit att

• allt yrkesmässigt fiske efter lax har fasats ut i områden där det finns risk att fånga lax från svaga bestånd. Det har lett till att riktat fiske efter lax endast är tillåtet i Bottenviken under 2024.
• den fastställda kvoten för lax i Östersjön är historiskt låg och endast drygt hälften av den beslutade kvoten är tillgänglig för riktat fiske.

Positiv utveckling, men inte 2023

Under de senaste 20 åren har de svenska laxbestånden i Östersjön generellt haft en mycket positiv utveckling men med ett tydligt trendbrott 2023. Då återvandrande färre laxar i flera av de svenska älvarna. Den minskning som observerades under 2023 verkar i första hand bero på lägre överlevnad till havs. Orsakerna till det är ännu inte klarlagda. På uppdrag av HaV utreder nu svenska forskare i samarbete med finska forskare orsaken till laxens försämrade överlevnad till havs. Troligen är det flera faktorer som påverkar, som exempel brist på föda, försämrad kvalitet på födan, sjukdomar, säl och skarv som äter laxen samt bifångst av lax vid fiske efter andra arter.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) får inte lätta på EU:s bestämmelser men har möjlighet att skärpa dem och utfärda föreskrifter för fiskevården och hur fisket bedrivs. Den nationella förvaltningen av lax har sin utgångspunkt i ett regeringsuppdrag som rapporterades 2015 om hur förvaltningen av lax och öring bör utformas och utvecklas. Under många år har vi jobbat aktivt för att förvaltningen av lax ska ta bättre hänsyn till förutsättningarna för varje enskilt bestånd. På så sätt kan Sverige stärka skyddet för svaga bestånd och styra fisket mot starka vildlaxbestånd och bestånd av odlad lax. De övergripande målen för förvaltningen är bland annat att beståndens storlek tillsammans med andra kvalitetsaspekter ska ge goda förutsättningar för fiske efter lax i både älvar och kustområden.

Här kan du läsa Havs- och vattenmyndighetens förslag på hur förvaltning av lax och öring bör utformas och utvecklas

Begränsningar för fiske i och vid älvar

HaV följer noga antalet fångade laxar i kustfisket och antalet uppvandrande laxar i de älvar där den informationen finns tillgänglig. Vi bedömer inte att det är aktuellt med ett stopp för allt laxfiske under pågående säsong. Om det visar sig att en svag uppvandring får konsekvenser för beståndens status, kan det mycket väl leda till ytterligare åtgärder i älv- och kustområden framöver.

Vi har tidigare infört restriktiva bestämmelser för fiske både i och utanför älvar med svaga bestånd, bland annat i Ljungan och Ume-/Vindelälven. Det gjordes i samband med att laxen i dessa älvar drabbades av sjukdom under ett antal år.

Här kan du kan läsa mer om beståndens utveckling, gällande EU-bestämmelser och myndighetens arbete:

• Ändrade regler för fiske efter lax och fiske med fast redskap och nät
• Remiss om ändrade regler för fiske efter lax och fiske med fast redskap och nät

Stärker skyddet för sillen

Sill/ strömming är viktig föda för laxen, men den också en viktig art för hela ekosystemet i Östersjön. Förekomsten av ung sill/strömming är en av de faktorer som kan påverka laxens överlevnad under den första tiden i havet. Precis som för laxen förvaltas sillen inom EU:s gemensamma fiskeripolitik, bland annat genom årliga beslut om kvoter. Under en längre tid har Havs- och vattenmyndigheten tydligt fört fram att Sverige bör agera för mer försiktigt satta fiskekvoter, för att stärka bestånden av sill i hela Östersjön. Kvoterna behöver också ta hänsyn till beståndens ålders- och storleksstruktur så att fler äldre och större sillar finns kvar.