Gamla allmogebåtar får nytt liv

- Jag skulle renovera en gammal båtmotor när jag träffade det här gänget. Vi började prata om båtarna och en av dom sa: - Du som är snickare kan väl komma med och hjälpa till här. På den vägen är det. Just nu sågar jag upp skräpvirke till vedspisen inne i båtverkstan.

Vi stannar till vid en vacker båt som skiljer sig från de norrbottniska båtarna genom den tvära fören. Jag tycker mig känna igen formen från femböringar och norska vikingaskepp. Olle Karlsson, 75-årig målare berättar:
- Det är en nordlandsbåt. Vår ordförande Sven-Olov var i Norge och fiskade i somras. Han fick köpa den billigt och drog hem den. Vi ska renovera den till våren. Nej, nu är det fika. Sen ska vi åka över till Ettans båthamn och hämta Eulalia. Kom med om du vill.

Inne i båtverkstan pågår bygget av två jaktkanoter.
Vi dricker kaffe och äter hembakta bullar. Gänget på båtvarvet den här dagen består av en pensionerad LO-ombudsman och snickare, en målare, en busschaufför, två slöjdlärare och en reparatör på järnverket.
- Jag träffade båtgänget på en mässa i Arcushallen i
Luleå, säger Olle Karlsson. Dom byggde en båt mitt bland alla stånd där folk sålde saker. Det såg intressant ut så jag började prata med dem, och så gick jag med i föreningen. Vi är ungefär 70 medlemmar. ”Järngänget” som brukar vara här och bygga och renovera båtar är 15-20 stycken.

- Hur ofta träffas ni? frågar jag.
- Vi pensionärer brukar träffas på måndag och onsdag förmiddag. Sen har vi ett kvällsskift på onsdagarna för dom som är kvar i arbetslivet.
Några minuter senare sitter jag i en träsnipa med inombordsmotor som puttrar över till den stora båthamnen i Luleå. Bland alla plastbåtarna ligger en vacker träbåt med namnet Eulalia. Vi lossar förtöjningarna och bogserar henne tillbaka till allmogeföreningens båtbyggeri.
- Hon ska upp på land snart, säger Olle Karlsson när vi går upp till båtbyggarverkstan. Han stannar till och pekar på marken.
- Här ska vi bygga ett båthus. Det blir vårt nästa stora projekt.
- Ni verkar ha fullt upp fast ni är pensionärer, säger jag.
- Det är roligt att ha nåt att göra, och så är det så bra kamratskap här, säger han.

Sven-Olov Hederyd, som är ordförande i Föreningen Allmogebåtar i Luleå, har beskrivit bygget av Eulalia i en liten skrift. Här följer några citat:
”Virket ska avverkas under november-december, helst när det är fullmåne. Välj virke som inte varit utsatt för vindtryck typ strand- eller myrnära träd. Även träd med kraftiga kvistar bör undvikas liksom stammar som är krokiga eller så gamla att risk för inre röta finns.”
”Sågningen av båtvirket ska ske före april månads utgång. Stammens kärna ska sågas bort. Allt virke ska sågas okantat och vara barkat för att motverka insektsangrepp.”

”Virket bör vara torrt då blir det mest hållbart och motståndskraftigt. Vanligaste träslagen för båtbyggnad hos oss har varit furu och gran. Till stävar, spant och däcksbalkar bör virket helst vara krokvuxet. Här uppe i Norra Botten av Östersjön bjuder traditionen att båtar byggs i klink. Detta ger ett starkt och styvt skrov. Eulalia är tätad i bordläggning med trätjära och kardat renhår enligt lokal tradition.”

- Har ni gjort allt det där? frågar jag när jag träffar Sven-Olov.
- Javisst. Eulalia är en ganska typisk spetsgattad allmogebåt som både roddes och seglades. Bakom de här gamla båtarna finns generationer av kunskap som är på väg att försvinna. Vi vill bevara kunskapen om hur man har byggt båtar här vid Norrbottens kust. Därför använder vi samma verktyg och material som förr. Det räcker inte med teoretiska kunskaper. Minst lika viktig är kunskapen som sitter i händerna.

- Varför döpte ni båten till Eulalia? frågar jag. Sven-Olov skrattar till.
- Vi byggde henne som en del av ett EU-projekt. Därför letade vi efter ett namn som innehöll bokstäverna
E och U. När vi kom på namnet Eulalia tyckte vi att det passade bra. En av killarna i föreningen sa att hon påminner om Åsa Nisses fru Eulalia, ett stadigt fruntimmer som klarar sej i alla väder.

Text & foto: Boris Ersson