Sju båtklubbars möte

Första veckan i augusti varje år samlas båtfolket på Iin Röyttä. En man som hugger ved utanför en bastu berättar att sju båtklubbar har byggt var sin klubbstuga, och varje stuga har en vedeldad bastu.
Några pojkar jagar grodor i björkskogen mellan dansbanan och lotsarnas hus. En av dem får tag i en groda. Han håller den i handen och ropar förtjust till sina kompisar:
- Sammako!

Jag går en liten vända längs stigen vid stranden.
Framför ett stånd pågår en livlig diskussion om vikten på en lax. Den stora fisken ligger i en låda med is.
- Den som kan säga hur mycket laxen väger vinner den, säger kvinnan som har hand om lotteriet. Jag köper en lott och skriver 9,2 kg. Två personer får dela på vinsten. Den rätta vikten var 4,5 kg.

En kort regnskur smattrar till i trädkronorna. Dansen pågår för fullt. Ett par flyger fram som påfåglar med eleganta svängar och piruetter. Ett annat par buggar. Killen kastar tjejen fram och tillbaka i luften. Det är rena akrobatiken. Mina ögon fastnar på ett ungt par som dansar stilla och tätt sammanslingrade. Hans händer glider ner på hennes höfter och hon trycker sig mot honom och lägger armarna runt hans hals.

Jag går en vända ner till hamnen. Bland de stora dyra plastbåtarna ligger en liten svart träbåt med blinkande lampor. Tung rockmusik ekar ur ett par högtalare. Båten är fylld av unga killar och tjejer som ropar och skrattar och dricker öl. Jag blir nyfiken och går ner på bryggan. En ung kille som visar sig vara båtens ägare demonstrerar stereoanläggningen som fyller halva förarhytten. Han trycker på en knapp och en massa små lampor börjar blinka i olika mönster i takt med musiken.

- Tolv volt! ropar han i mitt öra. Hela skiten går på tolv volt! Perkele Saatan!
När jag kommer tillbaka upp till dansbanan har mörkret tätnat. Jag letar efter Heikki och Helena som har kommit från Ii med deras öppna träbåt och hittar dem vid en öppen eld vid stranden. Vi sitter tillsammans och grillar korv i lugn och ro när det plötsligt blir bråk intill oss. Två unga män börjar skrika åt varandra.
Den yngre av dem som heter Matti är blond och smal och berusad och väldigt arg. Han svär åt den andre mannen som heter Arto och är kraftig över axlarna och ser ut som en boxare.
- Du ska lämna min syster i fred ditt djävla svin!
Då smäller det. Arto slår så fort att ingen hinner reagera. Matti faller bredvid elden och Arto börjar sparka honom. Några karlar kastar sig fram och stoppar misshandeln genom att dra Arto åt sidan. Senare på natten kommer polisbåten från Uleåborg och hämtar båda slagskämparna. Då har Mattis ansikte blivit ett enda stort blåmärke. Festen är över för i år. Men för Matti och Arto fortsätter den på häktet i Uleåborg.

Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.