Ett gammalt vrak berättar
I Erla Hovilainens bok finns ett svartvitt foto av en man som rensar fisk framför en fiskeboda. Mannen hette Väinö Bodö och var en av fiskarna på Tankar.
När jag kommer gående längs stranden över 70 år senare står en man och röker fisk vid samma boda som på det gamla fotografiet. När vi börjar prata berättar han att Väinö Bodö var hans farfar. Själv heter han Janne Bodö och arbetar inne i Kokkola på en industri.
- Men fisket sitter i blodet. Frugan och jag är här ute så mycket vi kan, både sommar och vinter.
Janne Bodö blir min vägvisare på Tankar. Han visar mig den jättelika stenhögen i sluttningen vid fyren.
- Erik Bodö, min farsgubbe, berättade att det fanns en sägen att alla som kom till Tankar för första gången blev uppmanade att ta upp en sten från botten nere vid båthamnen och lägga den högst upp på stenkumlet.
Du har väl lagt en sten på högen? frågar Janne.
- Jodå, första gången jag kom till Tankar, svarar jag.
Janne hänger rader av nyfångade sikar i röken, lägger in spån och tänder på. Medan fisken röks skjutsar han Egil och mig ut till grannön Kallskär. På långt håll syns något som ser ut som en jättelik val på stranden. Det är vraket av skonaren Marienborg som körde rätt upp på Västerbådagrundet i kvällsmörkret den 1 oktober 1924.
Vi klättrar upp på det stora vraket på klippan. I en svår storm 1932 bröts vraket i två delar och den ena halvan spolades upp här. Trots att det är mindre än halva skrovet som ligger på klippan blir jag imponerad av storleken, det grova virket och de kraftiga nitarna. Det här var inte någon liten skuta. Marienborgs längd var 85m, bredden var 15m, och de fem masterna var 45 meter höga.
Marienborgs grundstötning är en av de stora katastroferna vid den här kusten, och fortfarande något av en gåta. Fartyget gick på grund alldeles i närheten av farleden. Vädret var bra med god sikt. Fyren på Tankar måste ha varit fullt synlig för befälet ombord. Ändå tog hon fel kurs och rände på grund. Lotsarna på Tankar ryckte ut och räddade besättningen. Tre bogserbåtar försökte dra Marienborg loss från grundet, men förgäves.
När vi klättrar omkring på vraket funderar vi fram och tillbaka. Kanske finns det en enkel förklaring till skeppsbrottet? Vid den här tiden tog ångfartygen över och segelskeppen blev omoderna. Var grundstötningen ett försäkringsbedrägeri? Fartyget såldes på auktion och delarna av henne spreds åt olika håll vid kusten. Janne Bodö berättar att många fiskare i trakten gjorde turer ut till vraket och tog virke och ved från Marienborg.
När vi kommer tillbaka till hamnen på Tankar visar Janne Bodö en av Marienborgs vantskruvar som är monterad på en klippa som ett sorts monument i hamnen.
- Min pappa och hans bror Gunnar satte upp vantskruven. Som pojke minns jag att jag fantiserade mycket över det stora segelskeppet som gick på grund här ute.
Där Marienborg ligger som en strandad val på Kallskär är hon en påminnelse om en gången tid då de stora segelfartygen färdades med vinden över jordens oceaner.
Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.