Morgonvandring på Iin Röyttä
Som vanligt vaknar jag tidigt av att jag måste upp och pinka. Jag går upp i sittbrunnen och håller mig i akterstaget och blandar mitt vatten med Bottenviken. Det enda ljud som hörs är några måsar som grälar på andra sidan piren. I båtarna sover alla utmattade efter festen. En lätt morgondimma svävar över hamnen och båtarna.
Framåt dan kommer nog solen.
Jag har ingen lust att gå ner i Måsen och sova så jag går längs piren in till land. Bakom lotsarnas hus leder en spångad stig in i alsnåren och vidare ut mot stränderna. Jag följer stigen längs stranden. Under några morgontimmar visar Iin Röyttä visar upp sig i all sin skönhet. Fuktig urskog med mossa och svampar. Steniga stränder. En lång stenpir mitt inne i skogen, ett exempel på landhöjningens dramatiska verkningar. För 100 eller 150 år sedan lade båtar till här och lastade virke. Här arbetade flera hundra människor. I dag är både sågen och lotsarna borta.
En annan pir leder långt ut i havet. Mitt på piren ligger en stor sten som är vitstrimmig av måsspillning.
Några andra stenar ser ut som en havande kvinna. I skogen vid en strand hittar jag ett sovande hus. En liten segelbåt seglar i fönstret. Vad hette barnet som lekte med båten?
När jag kommer tillbaka till hamnen framåt förmiddagen har båtmänniskorna börjat vakna till liv.
Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.
