Ro, ro till fiskeskär
Fyren på Tankar syns långt innan själva ön och fiskarstugorna blir synliga. Solen är på väg ner när vi lägger till vid en av bryggorna i den yttre hamnen.
Innan jag somnar ligger jag och läser några sidor i boken ”Ro, ro till Fiskeskär” som jag hittade på ett antikvariat i Jakobstad för några år sedan. Författaren hette Erla Hovilainen. Som ung flicka på 30-talet hade hon kommit ut till Tankar och blivit förälskad i ön och människorna. Hon hyrde en liten fiskarstuga och deltog i arbetet med strömmingsfisket.
Några år senare skrev hon sin bok. Med ett friskt språk och fina fotografier skildrade hon livet bland fiskarfamiljerna och lotsarna på ön.
På morgonen tar jag en promenad bland de små grå stugorna. Så fort jag börjar tala med människorna på ön märker jag att vi har passerat en osynlig gräns. På Maakalla talade alla finska. Här är språket svenska även om de flesta även kan finska. Vi har kommit in i det svenskspråkiga Österbotten.
Ett äldre par blir förvånade när jag känner till mannens föräldrar, som är döda sedan länge. Jag går ner till Måsen och hämtar boken. Det gamla paret visar sig ha känt Erla Hovilainen mycket väl. De bjuder på fisksoppa av nyfångad sik och vi sitter länge och pratar om livet på Tankar förr i tiden då varenda stuga var bebodd av fiskare från fastlandet under sommaren.
Med nutidens snabba fiskebåtar har fiskeläget på Tankar blivit onödigt för fisket. Numera kommer båtarna ut från hamnarna inne i land, fiskarna vittjar sina redskap och kör tillbaka för att sälja fångsterna. Fiskarstugorna har blivit sommarnöjen, och lotsarna har flyttat in till den moderna lotsstationen i Yxpila i Kokkola.
Men fortfarande är Tankar en av de vackraste öarna i Bottenviken. En av de gamla stugorna har blivit café.
En turbåt går mellan Kokkola och Tankar på sommaren.
Så förändras livet vid havet. Tack, Erla Hovilainen för att du visade mig vägen till Tankar.
Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.
